Hilma af Klints De tio största: Mening, symboler och livets fyra stadier
År 1907 påbörjade den svenska konstnären Hilma af Klint arbetet med tio målningar som inte liknade något annat som skapades inom europeisk konst vid den tiden. Varje målning var över tre meter hög. Deras ytor var fyllda med enorma blommor, spiraler, cirklar, bokstäver, frön och märkliga geometriska former i blått, orange, rosa, gult och violett.
Tillsammans blev de De tio största, en av Hilma af Klints mest märkvärdiga serier.
Målningarna följer människans liv från barndom genom ungdom och vuxenliv till ålderdom. Af Klint försökte dock inte illustrera hur människor ser ut när de åldras. Hennes motiv var den inre utvecklingen: medvetande, skapande, dualitet, kärlek och möjligheten att till synes motsatta krafter till slut kan bli en helhet.
Mer än hundra år senare kan målningarna fortfarande kännas förvånansvärt moderna. För att förstå dem hjälper det dock att veta att blommorna, färgerna, bokstäverna och de abstrakta formerna var en del av ett symboliskt språk som Hilma af Klint hade utvecklat under flera år.
I den här guiden följer vi alla tio målningar i ordningsföljd och tittar på vad deras symboler kan berätta för oss om Hilma af Klints extraordinära vision av ett mänskligt liv.
Utforska hela Hilma af Klint-kollektionen →
Vem var Hilma af Klint?
Hilma af Klint föddes i Sverige 1862 och utbildade sig vid Kungliga Akademien för de fria konsterna i Stockholm. Hon var grundligt skolad i traditionellt måleri och etablerade sig yrkesmässigt med landskap, porträtt och botaniska motiv.
Samtidigt utvecklades en annan sida av hennes konstnärliga liv.
Af Klint var djupt intresserad av spiritualism och studerade senare idéer kopplade till teosofi, rosenkorslära och antroposofi. Dessa rörelser väckte stor uppmärksamhet i Europa kring sekelskiftet 1900, då frågor om vetenskap, religion, evolution och osynliga krafter i allt högre grad diskuterades tillsammans.
Under 1890-talet bildade af Klint och fyra andra kvinnor en grupp känd som De Fem. De höll spiritistiska möten och experimenterade med automatisk teckning, där de lät linjer och former växa fram utan konventionell konstnärlig planering.
Enligt Moderna Museet trodde af Klint att hon 1905 hade mottagit ett uppdrag från en av de andliga varelser hon kallade för de Höga Mästarna. Det resulterande projektet blev känt som Målningarna till templet.
Projektet skapades mellan 1906 och 1915 och omfattade till slut 193 verk. De tio största tillhör detta betydligt större åtagande.
Vad är De tio största?
Hilma af Klint målade De tio största år 1907. Enligt Moderna Museet färdigställdes de tio monumentala verken på bara cirka fyrtio dagar, där varje bild tog ungefär fyra dagar att producera.
Målningarna gjordes i tempera på enorma pappersark som senare monterades på duk. På grund av sin storlek verkar arken ha legat direkt på ateljégolvet medan af Klint arbetade. Cornelia Cederberg, medlem i De Fem, och Gusten Andersson assisterade henne under processen.
Originalmålningarna är ungefär 3,2 meter höga och 2,4 meter breda. Storleken är betydelsefull. De var tänkta som miljöer som fysiskt kunde omsluta betraktaren snarare än bara som bilder att betrakta på avstånd.
De tio verken är indelade i fyra skeden av människans liv:
- Nr 1–2: Barndom
- Nr 3–4: Ungdom
- Nr 5–8: Vuxenliv
- Nr 9–10: Ålderdom
Moderna Museet betonar att serien framför allt rör sig om andlig och mental utveckling. Livets gång uttrycks genom förändringar i färg, rytm, symboler och komposition.
”Bilderna målades direkt genom mig, utan några förberedande skisser och med stor kraft.”
Ett språk av färger, blommor, spiraler och bokstäver
Det finns ingen enkel ordbok som översätter varje symbol av Hilma af Klint till en fast betydelse. Faktum är att Moderna Museet påpekar att samma bokstav kunde få olika innebörd beroende på sammanhanget.
Ändå ger af Klints anteckningsböcker oss flera ledtrådar.
- Blått och gult representerar ofta komplementära kvinnliga och manliga principer i af Klints symboliska system.
- Rosen och liljan förknippas också med dessa komplementära principer.
- Ägg, frön och korn antyder begynnelser, skapande, tillväxt eller potential.
- Spiraler och snäckor kan representera utveckling och andlig evolution.
- Rosa är i hennes anteckningar kopplat till Eros och den skapande kärleken.
- U och W betecknar ofta ande och materia.
Dessa betydelser är viktiga, men de bör inte göra målningarna till pussel som måste ”lösas”. Hilma af Klint lät ofta flera idéer existera inom samma bild.
Det bästa sättet att närma sig De tio största är att observera hur hennes visuella språk förändras i takt med att ett mänskligt liv fortgår.
Nr 1, Barndom: livet börjar
De tio största Nr 1, Barndom inleder hela serien.
Bakgrunden är blå och kompositionen verkar sväva. Blommor, slingrande linjer och organiska former fyller den enorma ytan. Nära mitten finns en cirkel som innehåller två former som liknar vetekorn, frön eller ägg.
Allt tyder på potential. Livet har börjat, men dess slutgiltiga form är ännu okänd.
Rosen och liljan förekommer i målningen och introducerar en av de idéer som löper genom hela serien: förhållandet mellan komplementära principer. Af Klint förknippade rosen med det maskulina och liljan med det feminina.
Bokstäverna a och v förekommer också. I hennes symboliska ordförråd var de kopplade till asketen och vestalen, begrepp som återigen tillhörde kontrasterande men komplementära krafter.
Det är en anmärkningsvärt komplex bild för något som kallas Barndom. Af Klint framställer inte barndomen som tom eller outvecklad. De strukturer som kommer att forma livet är redan närvarande.
Se De tio största Nr 1, Barndom →
Nr 2, Barndom: tillväxtens cirklar
I De tio största Nr 2, Barndom fortsätter den blå världen, men formerna blir större och mer självsäkra.
Enorma cirkulära strukturer dominerar kompositionen. Orange och blått möts i bilden, färger som fortsätter temat om komplementära krafter som introducerades i den första målningen.
Formerna kan påminna om blommor, celler, planeter och mikroskopiska organismer på samma gång. Den tvetydigheten är typisk för af Klint. Hon hade ett livslångt intresse för naturen och botaniska former, men hon förvandlade dem upprepade gånger till bilder som lika gärna kunde höra till den biologiska, kosmiska eller andliga världen.
Barndomen i dessa två första målningar blir en period av formande och expansion. Någonting växer.
Se De tio största Nr 2, Barndom →
Nr 3, Ungdom: rörelsen gör entré i serien
Förändringen är omedelbar när vi når De tio största Nr 3, Ungdom.
Barndomens stilla blå färg ersätts av en livfull orange bakgrund. Spiraler, cirklar och böjda former verkar röra sig över ytan.
Moderna Museet identifierar spiralerna och de snäckliknande formerna med andlig utveckling. Inom de teosofiska idéer som intresserade af Klint kunde evolutionen sträcka sig bortom den darwinistiska biologiska evolutionen för att även inkludera utvecklingen av det mänskliga medvetandet.
Den idén gör spiralerna särskilt lämpliga för ungdomen. De rör sig utåt, byter riktning och skapar nya centra.
Äggformade figurer dyker upp igen, vilket antyder att ungdomen i sig innehåller nya begynnelser. Rosa blir också mer framträdande. Af Klint förknippade rosa med Eros, här förstått i en vidare bemärkelse kopplad till kärlek och livets skapande krafter.
Se De tio största Nr 3, Ungdom →
Nr 4, Ungdom: energi utan stillhet
Nr 4, Ungdom fortsätter den varma orange paletten och den energiska karaktären från den föregående målningen.
Äggliknande former återvänder sida vid sida med svepande linjer och rundade former. Gult, blått och rosa förblir en del av det visuella samtalet mellan dualitet, skapelse och attraktion.
Det finns relativt lite visuell vila i de två ungdomsmålningarna. Formerna överlappar varandra, växer och trycker in i varandra. Kompositionerna verkar mindre stadiga än i barndomen och långt mindre ordnade än i ålderdomens sista bilder.
Sedda tillsammans ger nr 3 och nr 4 ungdomen dess egen visuella rytm.
Se De tio största Nr 4, Ungdom →
Nr 5, Vuxenliv: blomman med fem kronblad
Vuxenlivet upptar fyra målningar, vilket gör det till seriens längsta skede.
Bakgrunden förändras igen. De tio största Nr 5, Vuxenliv introducerar de violetta och lila toner som förknippas med denna del av serien.
En rosa blomma med fem kronblad framträder tydligt i målningen.
Dess betydelse är ovanligt intressant. Moderna Museet noterar att en liknande blomma med fem kronblad förekommer i en av af Klints skissböcker från 1907, som innehåller namnen på medlemmarna i De Fem.
Formen kan bära på ytterligare ett lager av symbolism. Fem kan representera jord, eld, luft och vatten tillsammans med ett femte element, kvintessensen. I äldre filosofiska och alkemiska traditioner förstods kvintessens som existensens koncentrerade väsen.
Återigen låter af Klint flera tolkningar verka samtidigt.
Se De tio största Nr 5, Vuxenliv →
Nr 6, Vuxenliv: när bokstäver blir bilder
Nr 6, Vuxenliv är fylld med bokstäver och bokstavskombinationer.
Af Klint antecknade möjliga betydelser av bokstäver och ord i sina anteckningsböcker, men det fanns ingen universell kod. En symbol kunde ändra betydelse beroende på bilden som omgav den.
Två bokstäver förekommer upprepade gånger i hennes arbete: U och W. Moderna Museet förklarar att de ofta betecknar ande och materia.
Detta ger målningen utseendet av ett meddelande skrivet på ett okänt alfabet. Ändå kan det vara mer användbart att uppleva bokstäverna visuellt. De har rytm och rörelse. De är en del av kompositionen innan de blir till språk.
Moderna Museet har till och med föreslagit att vissa bokstavskombinationer kan ha varit tänkta att uttalas, nästan som mantran.
Se De tio största Nr 6, Vuxenliv →
Nr 7, Vuxenliv: en av Hilma af Klints mest komplexa visuella världar
I De tio största Nr 7, Vuxenliv sprider sig former, bokstäver och organiska strukturer över det violetta fältet.
Bokstäverna U, W och S dyker upp igen, tillsammans med termen vestalasket, vilket kombinerar begrepp som återkommer på andra ställen i af Klints symboliska språk.
Kompositionens täthet passar målningens position i serien. Vuxenlivet har blivit den mest komplicerade delen av livscykeln. Idéer som introducerades under barndom och ungdom överlappar nu varandra.
Det är också ett av de tydligaste exemplen på hur af Klint rör sig fritt mellan igenkännbara organiska former och ren abstraktion. Blommor kan bli diagram. Bokstäver kan bli former. Linjer beter sig som växande organismer.
Se De tio största Nr 7, Vuxenliv →
Nr 8, Vuxenliv: blått och gult möts igen
Den sista målningen om vuxenlivet, De tio största Nr 8, återvänder kraftfullt till blått och gult.
Enligt Moderna Museet är förhållandet mellan dessa färger, och därmed mellan de kvinnliga och manliga principerna i af Klints symboliska system, centralt för kompositionen.
Detta tema har varit närvarande sedan barndomen. Här har dock de två sidorna färdats genom större delen av människans livscykel.
Den upprepade sökandet efter försoning är en av de mest ihållande idéerna i Målningarna till templet. Motsatser dyker upp om och om igen: ande och materia, manligt och kvinnligt, synligt och osynligt.
Af Klint var fascinerad av möjligheten att skenbara motsatser var delar av en större enhet.
Se De tio största Nr 8, Vuxenliv →
Nr 9, Ålderdom: formerna blir tystare
Övergången till ålderdomen skapar ytterligare en dramatisk förändring.
De lekfulla organiska formerna från de föregående målningarna börjar försvinna. I De tio största Nr 9, Ålderdom blir symmetri och geometri mycket viktigare.
Bakgrunden är rosa, den färg af Klint förknippade med Eros. Längst ner finns spiraler som innehåller överlappande blå och gula cirklar. Ovanför dem sitter två fröliknande former, förmodligen vetekorn.
Längre upp skapar skärande cirklar en mandelformad figur känd som en vesica piscis. Denna uråldriga geometriska symbol har länge förknippats med skärningspunkt och enhet.
Nära toppen av målningen finns två blomliknande diagram vars yttre cirklar är blå och gula.
Enligt anteckningar som af Klint gjorde senare rörde bilden en gudom som hade införlivat både de manliga och kvinnliga principerna.
Dualiteterna som introducerades i början av serien rör sig nu mot försoning.
Se De tio största Nr 9, Ålderdom →
Nr 10, Ålderdom: serien slutar i rymd och tystnad
De tio största Nr 10, Ålderdom för serien till en oväntat tyst avslutning.
Många symboler från de tidigare målningarna finns kvar, men kompositionen är återhållsam. Stora ljusa ytor separerar de geometriska formerna, vilket ger målningen en känsla av öppenhet som nästan saknades i de rastlösa målningarna från ungdom och vuxenliv.
Nära den nedre delen av verket finns en liten ägg- eller droppform. Inuti den framträder element från den större kompositionen igen i miniatyr.
Det är nästan som om den enorma resa som ryms inom alla tio målningar har komprimerats till ett litet frö.
En horisontell åtta dyker också upp. Moderna Museet identifierar den som en symbol för oändlighet.
Ålderdomen innebär alltså inte bara ett slut. Den sista målningen innehåller antydningar om fortsättning, upprepning och ännu en början.
Se De tio största Nr 10, Ålderdom →
Den dolda strukturen i De tio största
Sedda var för sig kan de tio målningarna se ut som spektakulära experiment med färg och abstrakt form. Sedda i ordningsföljd blir strukturen mycket tydligare.
Barndomen börjar i blått med frön, blommor och potential.
Ungdomen blir orange och börjar röra på sig.
Vuxenlivet blir violett, tätt och komplicerat, fyllt av bokstäver, symboler och överlappande system.
Ålderdomen blir rosa, geometrisk och alltmer stillsam.
Serien rör sig från tillväxt genom komplexitet mot koncentration.
Ett särskilt vackert drag är hur fröet eller ägget består. Det dyker upp nära livets början, återvänder under ungdomen och dyker upp igen nära slutet.
Livscykeln börjar med potential och slutar med ännu en bild av potential.
Varför ser De tio största fortfarande så moderna ut?
En anledning till att Hilma af Klint fortsätter att fascinera betraktare är kronologisk.
Hon skapade De tio största 1907, innan abstrakt måleri hade blivit en etablerad rörelse inom europeisk modern konst. Konstnärer som idag rutinmässigt förknippas med abstraktionens utveckling, däribland Wassily Kandinsky, Piet Mondrian och Kazimir Malevitj, blev kända för sina abstrakta verk något senare.
Detta har gett upphov till den populära frågan: Uppfann Hilma af Klint den abstrakta konsten?
Historien är mer komplicerad än en kapplöpning om förstaplatsen. Af Klint utvecklade sina målningar inom ett mycket specifikt andligt, vetenskapligt och konstnärligt sammanhang, och merparten av dessa verk sågs av väldigt få människor under hennes livstid. De påverkade därför inte modernismens utveckling på samma sätt som konstnärer som ställde ut och publicerade sina verk internationellt.
Det man med säkerhet kan säga är tillräckligt anmärkningsvärt. År 1907 skapade en professionellt utbildad svensk konstnär monumentala verk uppbyggda av abstraktion, biologiska former, diagram, färgsystem och symboler i en skala som fortfarande känns radikal idag.
Guggenheim Museum beskriver numera af Klints verk som banbrytande, medan Moderna Museet har spelat en central roll i att föra ut hennes målningar till en internationell publik.
Vilken affisch av Hilma af Klint från De tio största bör du välja?
De tio målningarna skapades som en svit, men var och en har en mycket olika närvaro i ett rum.
Om du föredrar svala, milda färger har de två Barnaåldern-målningarna ljusblå bakgrunder och mjukare organiska former.
Ynglingaåldern-målningarna är betydligt varmare. Deras orangea bottnar och energiska kurvor gör nr 3 och nr 4 till särskilt uttrycksfulla val för ett rum som tål starkare färg.
De fyra Mannaåldern-målningarna erbjuder de rikaste och mest komplexa kompositionerna. Violetta bakgrunder, bokstäver, blommor och sammanflätade symboler ger dem en mer mystisk karaktär.
De två verken från Ålderdomen rör sig i motsatt riktning. Deras rosa bottnar, geometri och ökade negativa rymd ger dem en lugnare och mer meditativ kvalitet.
De fungerar också särskilt bra i par eftersom af Klint utformade varje livsskede som en del av en större utveckling.
Se alla konsttryck av Hilma af Klint →
Hilma af Klint och ett måleri skapat för framtiden
Kanske är det märkligaste med De tio största hur lite de liknar vår mentala bild av konst skapad 1907.
Det finns inga människor. Inga stockholmsgator. Inget noggrant observerat landskap.
Istället finner vi enorma celler, blommor, spiraler, bokstäver och färgade geometrier som beskriver ett helt mänskligt liv.
Hilma af Klint sökte ett visuellt språk som kunde visa något hon trodde inte kunde ses direkt. Vad man än anser om de andliga idéerna bakom projektet, gav den ambitionen henne en utomordentlig frihet.
Hon kunde behandla en blomma som en biologisk organism, en andlig symbol och en abstrakt form inom samma målning. En spiral kunde beskriva tillväxt, rörelse och evolution samtidigt. Ett ägg kunde höra hemma i barndomen och återkomma i livets slutskede.
Det är därför De tio största belönar mer än en snabb anblick. Serien blir märkligare och mer sammanhängande ju längre tid man tillbringar med den.
Tio målningar. Fyra livsskeden. Och ett visuellt språk som, mer än ett sekel senare, fortfarande känns som om någon precis har börjat tyda det.
Vanliga frågor om Hilma af Klints De tio största
Vad representerar De tio största av Hilma af Klint?
Serien representerar fyra stadier i det mänskliga livet: Barnaåldern, Ynglingaåldern, Mannaåldern och Ålderdomen. Hilma af Klint var särskilt intresserad av andlig och psykologisk utveckling snarare än bara fysiskt åldrande.
När målade Hilma af Klint De tio största?
Hon skapade serien 1907 som en del av sitt större projekt Målningarna till templet.
Hur stora är originalmålningarna?
Verken är cirka 3,2–3,3 meter höga och omkring 2,4 meter breda, vilket gör dem till några av de största målningar Hilma af Klint någonsin skapat.
Vad betyder blått och gult i Hilma af Klints målningar?
Inom af Klints symboliska system representerar blått och gult ofta komplementära kvinnliga och manliga principer. Deras samspel dyker upp upprepade gånger genom hela De tio största.
Vad betyder spiralerna i De tio största?
Moderna Museet kopplar samman spiralerna och snäckformerna särskilt med utveckling och andlig evolution. Spiraler är särskilt framträdande i målningarna som representerar Ynglingaåldern.
Vad betyder bokstäverna U och W?
I Hilma af Klints anteckningsböcker refererar U och W ofta till ande och materia. Deras innebörd är dock inte helt fastställd, eftersom af Klint kunde använda samma bokstäver olika beroende på sammanhang.
Var Hilma af Klint en abstrakt konstnär före Kandinsky?
Hilma af Klint producerade högst abstrakta verk redan 1906–1907, innan abstraktion blev etablerad som en större europeisk konströrelse. Huruvida en enskild konstnär bör beskrivas som abstraktionens ”uppfinnare” är mer komplicerat, eftersom konstnärer arbetade i olika sammanhang och inte nödvändigtvis kände till varandras verk.
Var kan jag lära mig mer om De tio största?
Utmärkta primära museiresurser inkluderar Moderna Museets guide till De tio största och Guggenheim Museums arkiv över Hilma af Klint.
Källor och vidare läsning
- Moderna Museet – Hilma af Klint: De tio största
- Moderna Museet Guide – De tio största, 1907
- Moderna Museet – Barnaåldern, nr 1–2
- Moderna Museet – Ynglingaåldern, nr 3–4
- Moderna Museet – Mannaåldern, nr 5–8
- Moderna Museet – Ålderdomen, nr 9–10
- Solomon R. Guggenheim Museum – Hilma af Klint: Paintings for the Future